Min resa med Gud – Melvin Johansson

Tjabba!
Jag heter Melvin Johansson och är 22 år gammal. Jag är uppvuxen i Vetlanda, den stora metropolen med den fantastiska pizzan… Du måste verkligen testa den!

Några saker jag personligen älskar är att laga mat, spela brädspel och vara i kyrkan. Det är en stor glädje att vara i Guds närvaro och tjäna Herren (hört att det låter lite gubbigt)! Jag försöker också lära mig finsnickeri och gitarr på fritiden. 

Jag växte upp i en kristen familj med mina två föräldrar. Jag är mellanbarn och har en lillasyster och en storebror. Mina föräldrar är troende, men inte mina syskon… än! Det kommer, det är jag säker på!

Koppling till Hope Church
Man kan nog säga att jag har varit en del av Hope Church hela mitt liv. Jag blev välsignad som barn av vår käre pastor Patrik Olofsson. Mina föräldrar gick på gudstjänsterna i Hope, och jag fick vara med i söndagsskolan. När jag var 7 år gammal började jag i första klass på Vetlanda friskola, vilket också var nära Hope. Jag gick hela min grundskola på Vetlanda Friskola, och under åren var det ganska naturligt att vara på Chili (dåtidens Playzone) från fyran till sjätte klass och sedan gå med i Curry (dåtidens YOUTH) från sjunde klass till gymnasiet. Så även om jag inte var troende när jag var yngre, har jag alltid haft en koppling till Hope Church.

Min resa med Gud
Jag började följa Jesus när jag var 15 år, under en påskfestival 2018. En kompis från grundskolan bjöd med mig dit, och under ett av mötena, i slutet av predikan, bjöd predikanten in de som ville ta emot Jesus. Han sa att om man kände att Gud knackade på hjärtat, skulle man öppna det och ta emot Jesus. Jag upplevde precis det som 15-åring, så jag öppnade mitt hjärta och tog emot Jesus. Men för mig var det inte något märkvärdigt – jag tänkte ”coolt, jag är kristen nu”. För vissa människor är det en stor förändring, men för mig var det inte riktigt så just då. Jag fortsatte leva mitt liv som vanligt.

Ungefär fyra månader senare var vi på Hillsongs Summercamp med ungdomarna. Jag minns att vi delades upp i tjejer och killar för förbön. En av ledarna bad för mig, och jag blev väldigt berörd och började gråta. När lägret var slut och vi åkt hem, kände jag att jag behövde döpa mig. Så, söndagen efter lägret, gick jag ner i dopgraven och döptes. Jag minns att jag tänkte: ”Coolt, jag är döpt nu.”

När jag närmade mig studenten började jag fundera på vad jag skulle göra med mitt liv, men jag hade ingen riktig plan. Många pratade om bibelskola, så jag funderade på om jag skulle börja jobba, plugga eller gå på bibelskola. Jag visste verkligen inte vad jag ville göra.

I maj 2021 kom ett gäng från Livets Ords bibelskola till Vetlanda. De var ett härligt gäng, och jag märkte att det var något speciellt med dem. De hade något som jag inte hade – en slags frihet och glädje. En av tjejerna i teamet var ganska ”galen”, men på ett bra sätt (inte bokstavligen galen, utan det var frihet i hennes liv). Hon frågade mig om jag var andedöpt, och när jag svarade nej, frågade hon om jag ville bli det. Vi bad tillsammans, men jag tyckte det var väldigt konstigt och inget hände just då.

Efter den upplevelsen började jag mer och mer fundera på att gå på Livets Ords bibelskola. Och så blev det. Efter att jag slutat gymnasiet ansökte jag till bibelskolan och flyttade till Uppsala för att börja i september 2022. Ungefär tre veckor in i bibelskolan kom den ”galna” tjejen fram till mig under en bönesamling och frågade om jag var döpt i den helige Ande. När jag svarade nej, frågade hon om jag ville bli det. Jag sa ja, och tillsammans med en annan person bad de för mig. Den här gången hände något fantastiskt. Jag fylldes av en otrolig kärlek, glädje och frid som jag aldrig tidigare upplevt. Guds ord öppnades för mig på ett helt nytt sätt, och det var som om en liten tändsticka blev en brasa i mitt hjärta. Jag förstod nu vad de ungdomarna hade, och mer och mer insåg jag vad livet med Jesus verkligen handlar om!

Engagemang i kyrkan
Jag stannade på bibelskolan i två år, där jag fick åka på missionsresor, ta ledarroller och växa som ledare. Detta var en tid av stor tillväxt för mig i min tro, och jag tänkte att jag skulle bli missionär. Men Gud hade andra planer. Jag upplevde starkt att Gud visade mig att mitt missionsfält var i Vetlanda. Så jag flyttade tillbaka och började som ungdomsledare, vilket är en stor glädje. Jag försöker även tjäna på andra sätt, till exempel som mötesledare på söndagsgudstjänster eller nere i Kids med barnen. Och om du inte ser mig där, kanske du ser mig ute på gatorna, där jag gör mitt bästa för att vara ett vittne för Jesus.

Vad jag älskar med Hope Church är att vi brinner för de onådda och för dem som inte känner Jesus. Alla förtjänar att höra om Jesus och få lära känna honom.

Genom allt detta kan jag bara tacka Gud, för han har räddat mig och förvandlat mig. Han har tagit bort min dåliga självbild och gjort mig mer säker på mig själv. I kraft av den helige Ande har kedjor brutits, mitt hjärta har blivit helat, och jag kan nu gå i frimodighet, för jag vet vem jag är i Jesus!

Favorit Bibelvers
En av mina favoritverser i Bibeln är Psaltaren 103:1-5. Den har betytt mycket för mig och är fantastisk att meditera på, för den uppmanar oss att prisa Herren med allt inom oss och att inte glömma allt gott han gör. Han förlåter våra synder, botar våra sjukdomar, friköper våra liv från döden, och han mättar oss med sitt goda. Jag har memorerat dessa verser för att alltid kunna påminna mig om det Jesus har gjort för mig. De hjälper mig att stå på sanningen och att minnas Guds löften. De hjälper mig att fokusera på Gud, istället för att oroa mig.

Min uppmuntran till dig
Om du söker Gud och vill förstå vad livet med Jesus handlar om, ge inte upp. För det står i Matteusevangeliet 7:7-8:
”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.”

Jesus talar här om att ha en uthållig bön – att fortsätta söka, fortsätta knacka, och dörren kommer öppnas. Ibland dröjer det, men redan när vi yttrar vårt första ord i bön hör Gud oss. Han har omsorg om oss och vill att vi ska lita på honom, följa honom helhjärtat, även om det känns galet. Det är tro. Tveka inte att komma i kontakt med oss på Hope Church, för vi kan inte göra livet ensamma. Och om Bibeln känns svår att förstå, låt oss läsa den tillsammans!